Reseberättelse från Karina Jernström
Februari 2010

I februari så fick jag möjlighet att besöka Intact special school (ISS) utanför Tiruchirapalli i Indien. Jag fick förfrågan att följa med i egenskap av fadder, tyvärr blev Britt Marie Strandalh allvarligt sjuk, jag tror att hennes sjukdom bidrog till att det bara blev Lasse Nohrstedt och jag som åkte. Jag har rest en del i Asien men aldrig besökt Indien förut så det blev en stor upplevelse för mej.

Vi möttes av stor gästvänlighet av personalen och nyfikna blickar från barnen. En del barn tog direkt kontakt med oss medan andra var mer avvaktande. En flicka ville vara väldigt nära och satt som fastklistrad i knäet den första tiden. De var mycket intresserade av kameran som jag flitigt använde, några poserade villigt och ville sedan studera hur fotot blev. Jag var med i skolan så mycket jag kunde. Jag arbetar som tal och specialpedagog på en särskola så naturligtvis studerade jag verksamheten ur ett pedagogiskt perspektiv delvis omedvetet.

Förutom standarden som inte är jämförbar med Sveriges förhållanden så la jag märke till att eleverna hjälpte varandra mer än vad de gör i särskolan i vårt land. Den som var motoriskt mer utvecklad hjälpte den som hade svårigheter att förflytta sig över gården t ex. Eleverna hade tillgång till sjukgymnastik varje vecka vilket de inte har hos oss. En egen pool är ju fantastisk att ha tillgång till. Vatten är ett fantastiskt element för barn med speciella behov samt bra motorisk träning. Men jag såg också bristen på förtydligande pedagogik vilket resulterar i att eleverna inte alltid vet vad som förväntas av dem. Personalen såg väldigt sträng ut och det vittnade Thomas om i ett samtal vi hade, att det var svårt att jobba bort. Den bistra och stränga uppsynen bidrog till att de inte alltid vågade fråga vad som förväntades eller också har man inte den kommunikativa förmågan som gör att man kan ställa frågan. Jag har stor erfarenhet av autistiska barn och det var där jag såg de största bristerna. De satt större delen av dagen sysslolösa. Innan min återresa så frågade Karuna om jag hade några råd att ge och jag poängterade det viktiga i den förtydligande pedagogiken.

Jag har via mail delgivit dem en metod som kallas TEACCH som är speciellt utformat för autistiska elever. För att kunna utforma metoden samt ge eleverna mer förtydligande pedagogik genom foto behöver skolan en digital kamera samt ett program på datorn som kan skriva ut foton. Jag hoppas att Intact Sverige har möjlighet att bidra med detta. Jag vill gärna återkomma till skolan och bidra med min erfarenhet och om jag förstod Karuna rätt så var jag välkommen. Jag måste dock spara ihop pengar till flygbiljett.

Jag tyckte att skolan gjorde ett fantastiskt arbete efter de förutsättningar man har tillgodo och vill verkligen poängtera detta, men samtidigt måste jag uttrycka de brister jag iakttog och jag uppfattade att Karuna verkligen ville att jag skulle se på verksamheten med kritiska ögon.

Väl tillbaka i Sverige och min ”skolvärld” så har jag genom Powerpoint-presentation visat bilder och berättat om skolan i Indien både för elever och personal. Alla tycker det är fantastiska bilder och jag tror det gav en tankeställare till de flesta. Något som framkom tydligt var att de tyckte  det ideella arbetet i Sverige som gör skolans verksamhet möjlig är fantastisk.

Mvh Karina Jernström.